I måndags började jag i skolan (journalistik med samhällsstudier på Södertörns Högskola i Flemingsberg). Andra terminen och därmed Sociologi A. Än så länge känns det roligt och det är för det mesta bara två-tre dagar i veckan två-tre timmar per gång. Men det absolut värsta med att gå i skolan är att jag inte längre kan vara med Frank 24/7. Vi hämtade Frank den 2 juni och förutom ett seminarie, en fest, någon timme i någon klädaffär, handlandes i mataffärer, tvättstugan och stranden en dag har jag varit med Frank nästan HELA tiden. Onyttigt? Javisst, separationsångesten jag har nu är inte måttlig. Men jag skaffade inte vovve för att lämna bort honom för onödiga saker (ja, typ fest, resor, utemiddagar etc och ja, givetvis tänker jag göra allt det där ändå, i MÅTTLIGA mängder..). Men skolan är inte onödig. Skolan är viktig och jag utbildar mig för att kunna vara med Frank 24/7 i framtiden (SANT, förhoppningsvis kan han hänga med på jobbet som journalist), kunna köpa större lägenhet/hus, bo vart jag vill, tjäna pengar, ha tid med massor med bebisar, gifta mig och leva lyckliga i alla mina dagar. Ja, allt det där.

 

Det i sin tur leder till att vi har varit tvungna att hitta en dagmatte till Frank. En dagmatte som känns 100 procent rätt. Vi fann till slut två underbara dagmattar som tidigare haft ett hunddagis. De tar väl hand om Frank, han älskar att gå dit och har hittat en bästis i valpen Konrad. Allt gott. Slutet gott. (förutom att matte har FRUKTANSVÄRD separationsångest..)

 

/Felicia