Sagan om hur Frank-Olov fick sitt namn

 
 
På mellanstadiet någongång fick jag en hundbok av min mormor. I den hittade jag den finaste hunden jag någonsin sett. En fransk bulldogg. Öronen var enorma och egenskaperna verkade vara perfekta. Hunden passade i stan, minns jag att det stod. Jag ville redan då bort från Vimmerby så en stadshund skulle passa mig perfekt.
 
Drömmen om en fransk bulldogg levde kvar, men jag visste att jag aldrig skulle få en hund så länge jag bodde hemma. Min mamma är nämligen allergisk. Åren gick och någon gång dök namnet Frank upp. Jag vet inte riktigt när och hur jag kom på det, men plötsligt var drömmen om Frank mer levande. Någon dag skulle en svart fralla vid namn Frank få flytta hem till mig.
 
År 2010 tog jag studenten och sommaren därefter träffade jag Marcus. Årskiftet 2010/2011 blev vi ett par och hösten 2011 flyttade vi ihop i Stockholm. Jag började smått föra över min dröm om en egen hund på Macke och snart drömde vi båda två om en fralla vid namn Frank. Det var aldrig något tal om att vi skulle skaffa hund, nä vi skulle skaffa en fralla som skulle heta Frank. Inget annat skulle duga.
 
Vi började läsa böcker, researcha och stanna alla med frallor vi såg utomhus. Överallt fick vi bara positiva erfarenheter, frallor är ju fantastiska!
Våren kom och jag började ha en mer intensiv kontakt med uppfödare. Jag mejlade runt, etablerade kontakt och frågade om kullar. Vi fick ett ja från en kennel vars tik skulle föda snart. Blev det fem valpar skulle en bli vår. Det blev fem valpar, men en hane dog och vår dröm om Frank krossades..
 
En dag spontanmejlade jag en kennel i Alingsås. Jag fick svaret att en kull är väntad som kommer bli leveransklar i mitten av sommaren. Jag hade tänkt mig början på sommaren, men väntelistorna brukar vara långa. Dagen efter fick jag ett mejl till där det stod att han hade fått återbud på en brindle hane i en kull som skulle bli leveransklara i slutet av maj. Jag skrek rakt ut och ropade till Macke: Frank är redan född!. Dagen efter ringde jag upp och i början på maj styrde vi kosan mot Alingsås för att titta på vår guldklimp. Frank tingades och i bilen hem skrattade vi konstant. Vad hade vi gjort??!
 
Vi var nervösa över att berätta om Frank för våra föräldrar. Vi visste att det skulle bli lite gruff, som det så många gånger blir när det talas om att skaffa valp. "Vet ni vad ni ger er in på?", "Ni kommer aldrig att kunna resa" och så vidare. Våra föräldrar tog det bra, tack och lov. Men min pappa hade ett litet "krav" (på skoj).
 
Min far heter Jan-Olov. Hans mamma (min farmor) tänkte döpa pappa till Jan. Men pappas farmor (eller om det var mormor) ville gärna att han skulle heta Olov. Då kompromissade farmor och gav pappa namnet Jan-Olov. När pappa fick veta att han skulle bli "hundmorfar" sa han "det är okej, men då ska hunden heta Olov!". Och då skämtdöpte vi Frank till Frank-Olov. Ibland uttalas hans namn som Frankolov (lite ryskt). I dagligt tal kallar vi Frank-Olov för Frank, precis som vi kallar pappa för Janne, men när Frank är dum får han heta Frank-Olov Gustafsson Lundberg.
 
I sin stamtavla heter han Matador.
 


Kommentarer
Linnea

Alltså den första bilden med rumpan i vädret är så bedårande att jag dör.

Vilken fin historia! Dolores har också en namnhistoria, jag drömde också om en fralla länge. I flera år. Namnet Dolores kommer konstigt nog från Kalle Anka-filmen där Kalle jobbar på Zoo och han sjunger för elefanten Dolores. Tyckte det var ett himla fint, sött namn. Så det fick bli en Dolores! Länge sjöng både jag och min kille på melodin innan vi fick hem lillkorven!

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=wKckQn0jpxg#t=75s

Svar: Åh vad mysigt med en liten historia :) Alla namn har ju faktiskt en historia på något sätt!
Felicia - Frankofil

2012-12-11 @ 17:39:58
URL: http://www.spelinnea.wordpress.com
Angus

Vi hade en dröm likt er, men vår dröm hette Harry, det blev ingen Harry utan en Sue Ellen och det kunde inte blivit bättre. Sue Ellen är dock extremt avis på Frank´s svans!!! (åter igen)

Svar: Drömmen om en svart Frank fanns där hela tiden, men hade vi blivit erbjuden en annan fralla, kanske en tik, just då när vi letade som mest hade vi nog nappat :) Men nu är jag glad att det blev en Frank såklart! :) Och Sue Ellen är så himla fint namn. Jag gillar dubbelnamn. Haha Franks svans får mycket uppmärksamhet lite varstans faktiskt :) Den är väldigt söt.
Felicia - Frankofil

2012-12-11 @ 21:33:21
URL: http://angusfoto.blogg.se
Hannah

Nämen! Lilla pytte Elsa på bild! Dagen då vi hämtade hem henne som var den största dagen i mitt liv nästan!

Storyn med Elsa.. Jag har velat ha hund sedan jag var tre år. Det har alltid stått på min önskelista varenda år. Jag fick aldrig någon egen hund, men när jag var 16 så fick familjen bli fosterfamilj åt en grannes jakthund. Hon hade bott i ett år utomhus, så hon behövde kärlek och uppfostran.
Just fralla har jag varit inne på sedan jag var 10 och för fem år sedan började jag leta mer aktivt. Jag ville ha en tik, fawn färgad tik. Det var inte så lätt att hitta.
Min dåvarande sambo sa ja till hund för att jag sagt ja till alla hans terrariedjur.
Tillslut hittade jag Elsa och hon valde mig.
Namnet Elsa kommer ifrån min gammelfarmor. Nästa fralla skall heta Edith efter min gammelmormor :)

Svar: Åh är det! Vad roligt! Jag satt och kollade ÖVERALLT, på bloggar på instagram med mera och varje gång jag såg en söt liten fralla sa jag alltid "Kolla" till min kille och visade upp. En gång fastnade det på bild och jag hade ingen aning om att det var Elsa! Vad roligt och vilket sammanträffande! Så sjukt söt är hon på bilden <3
Åh vilken härlig historia! Elsa är så himla fint, Edith också! (har alltid velat döpa framtida ungar till Elsa och Edith ;) ) . Jag skulle gärna ha en fralla till! Kanske en Göte, eller en Frej. :)

Felicia - Frankofil

2012-12-15 @ 13:05:03
URL: http://tjiivans.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0