Kärleken till Frank
Idag har jag och Marcus haft den äran att ha Frank i fem månader och tolv dagar. Dessa fem månader och tolv dagar har varit fyllda med kärlek, bus, gos, torka kisspölar, lära ut kommandon, oro, skratt, grått, förväntan, förtvivelse, stolthet och bitmärken på händer och möbler. Så mycket som jag älskar Frank idag trodde jag aldrig att jag skulle göra. Kärleken till honom är gränslös.
Jag förstod innan att jag skulle älska Frank. Jag har känt andra hundar som jag är hållit väldigt kär, speciellt min farbrors bägge hundar och min mormor och morfars fyra hundar. Men jag trodde att kärleken till Frank skulle vara ungefär likadan som den kärlek jag känner/kände till Kim, Max, Samson, Buster, Molly och Bella. Men kärleken till Frank är gränslös och utom alla begränsningar jag trodde jag skulle känna.
Igår fick jag reda på en sak som gjorde mig väldigt ledsen. En person som jag följer på Instagram (men inte känner i verkliga livet) förlorade sin franska bulldogg i akut luftrörsinfektion. Han var bara ett par månader äldre än Frank. Att mista sin allra bästa vän måste vara oehört jobbigt och jag lider med henne och hennes lilla vovve som inte ens fick bli året.
När jag var tio år gammal fick jag mitt första djur (om man inte räknar med dansmössen jag hade som fem-sex-åring och som tyvärr dog ganska snabbt). Ett marsvin som jag döpte till Indiana, på grund av hennes svart-bruna färg och stora virvlar. I pannan hade hon en tuppkam. Indiana levde i nästan åtta år. Jag kanske inte alltid tog hand om henne på bästa sätt (vi hade speciellt en liten svacka när jag började högstadiet..) men jag vet att hon älskade mig och jag älskade henne. Hennes död tog väldigt hårt på mig och jag kan knappt fortfarande, såhär snart fyra år senare, prata om henne utan att få en klump i halsen.
Den dagen Frank kommer gå bort, Frank som redan ha hunnit bli min bästa vän trots att vi bara har känt varandra i drygt fem månader, kommer att bli den värsta dagen i mitt liv. Jag vet att jag inte borde, men jag tänker dagligen på olyckor, sjukdomar, ålderdom, ja allt som kan ta Franks liv. Det är ohälsosamt, men idag vet jag inte hur jag skulle kunna leva utan honom. Jag vet att jag kommer göra det, men det kommer bli oerhört svårt.
Jag vill bara säga att till alla er som tvekar på att köpa hund, på grund av de nackdelar man hela tiden får höra (som ansvar, svårt att åka bort, dyrt, med mera), tveka inte längre. Har du tid, ork och lust: köp en hund. Du kommer aldrig att ångra dig. Att få hem Frank är tusen gånger bättre än vad jag trodde.
Jag älskar dig Frank Olov Gustafsson Lundberg.
Kommentarer
Trackback
