Koppelträning

Så här skulle jag vilja att det såg ut jämt. Frank vid min sida och har kontakt med mig. I verkligheten är Frank i sin egen bubbla och har som mål att markera med sitt kiss på så många stolpar som möjligt..

 

Ni hundägare där ute som läser min blogg. Hur har ni tränat koppelträning? Jag behöver tips!

 

Vi har nästan hela tiden haft sele till Frank. Varför vet jag inte riktigt, mer än att han kändes så liten och inga halsband fungerade på honom. De satt inte bra helt enkelt. Nu köpte vi ett halsband nyligen som vi testar lite med. Vad tycker ni fungerar bäst; halsband eller sele? Vi vill gärna använda halsband, det känns bäst i längden.

 

Frank är som ni nog vet en fransk bulldogg. Han är oerhört envis. Ibland sätter han sig ner på rumpan och vägrar gå en meter. Ibland drar han som en dåre. Oftast slänger han sig från ena sidan till den andra och tycker att allting är superintressant och vill kissa på varenda stolpe. Vi har aktivt tränat koppelträning från första början, men jag tycker att det har gått väldigt lång tid utan att det egentligen har blivit bättre.

 

Med mig går han ganska bra i koppel. Jag brukar få neja till honom i början av en koppelpromenad och hålla honom vid sidan och visa att det är där han ska gå. Det tar cirka tio minuter och sedan går han relativt fint i koppel hela promenaden sedan (även om han brukar få släppas lös en stund). Med andra, exempelvis dagmatte, har han utvecklat en strategi som gör att han sätter sig tung som en sten ner och vägrar gå. Hon är väldigt mjuk i sitt sätt och drar inte med honom utan lockar med honom (hon har bara haft chihuahuaor innan). Vi har istället varit så att blir han på det viset drar vi helt sonika med honom tills hans går själv. Han är ju en envis bulldogg.. När andra går ut med honom blir han en slyngel och drar väldigt mycket i koppel. Min dröm vore ju att gå lika bra i koppel med alla. Att han ska applicera det jag lär honom på alla som går med honom i koppel. Att det jag lär honom inte bara ska gälla mig och när vi går på promenad.

 

Men jag tycker att han borde ha förstått det nu att man går fint med slappt koppel på sidan, eftersom vi tränar detta så himla mycket. Men varje promenad blir ett träningspass och det kan jag tycka blir jobbigt. Det skulle vara skönt att bara gå på en promenad och slippa säga till honom och visa honom varje promenad vart han ska gå. Förstår ni vad jag menar?

 

Det kan vara på det viset att vi har varit för okonsekventa i vårt tränande och provat massor med olika sorters koppelträning. I början använde vi "varje gång han drar-stanna-när kopplet blir slakt- gå". Det fungerar inte alls med Frank tyvärr, då han tyckte att det var ganska intressant att bara stå/sitta och kolla på omgivningen.

 

Vi har helt enkelt fastnat lite i koppelträningen och sitter ni inne med några tips: snälla dela med er.

 

 

Jag tycker sele är bäst för koppelträning, för att om en hund drar mycket så är det förödande med halsband, allra helst för kortnosade raser. Stryp och sånt är hemskt, bör inte användas alls, på någon hund. En hund fungerar inte på det viset, den bara kommer fortsätta dra om den så kräks av det.

Jag ser det som så att hunden inte kommer lära sig av att jag drar i kopplet, det blir bara irriterande för både mig och henne. Man vill ju att hunden ska tycka om att gå med, inte bli tvingad. Visst är det svårt, vi håller också på mycket med detta!

Kikopup har många fina tips.
http://www.youtube.com/watch?v=sFgtqgiAKoQ

Försöker spica upp promenaden med nåt kul på vägen, om hon är helt hysterisk i att lukta på nåt längre bort kan jag "låtsats" hitta godis på ett ställe, står och petar eller sparkar lite i marken och vips så kommer hon dit. Också när hon är "normal" så det inte blir "omg om jag drar blire godis sen!"

Man kan också använda en "target stick" dvs om man lär hunden att nudda något med nosen och sen har en pinne med en boll på längst ut eller liknande så kan man få hunden att följa efter, belöna när den nuddar, sen mer och mer sällan (ju längre bit han går fint.)
Detta har jag inte själv prövat men vet att folk har blivit hjälpt av det.

Dolores är mycket av en rumpnisse nu också, men vi jobbar på det helt klart. Som sagt är det svårt men ge inte upp. :)

Hittade en artikel efter jag skrev kommentaren, den är riktigt välskriven och lyfter många viktiga punkter: http://clicktreat.blogspot.se/2012/06/is-it-harmful-to-attach-aleash-to-your.html

Jag vet till och med dogwalker-firmor som specifikt vägrar att gå med hundarna om de har sele! Man blir förundrad. Andra som bara tycker de är fula och fåniga.
Glömde fråga om folk är mycket "ute" efter er? Inte bara folk som vill klappa och heja på hunden osv, men viktigpettrar som ska lägga sig i hur man hanterar hunden. Jag hann inte ens 10 meter häromdagen förrän en kärring skriker efter mig att "DU SKA INTE MUTA HENNE!!!!" när jag gav Dolores en godbit för hon kissade utomhus. Andra gånger har jag fått skit för hur jag hållt kopplet(!) och att vi inte gick flertalet kilometer med henne som 9 veckor gammal. Många ifrågasättande röster helt enkelt.

Vi köpte sele efter jag var tvungen att dra Dolores bort från glasbitar som hon som 10 veckors bäbis glatt försökte slicka på. Vår hundtränare rekommenderade också det, när vi tränade att hon skulle låta bli något kopplad så fick hon så stora påfrestningar på halsen, vi såg själva att det var ohållbart.

VGW-bälte har jag hört ska va bra men har återigen inte provat det. Hemsidan är ju ful som stryk, men att koppla hunden vid bringan ska tydligen hjälpa mycket. Såklart inget är ett mirakel, men det vore ju fett att prova. http://www.vgwbalte.com/

Sue Ellen har varit väldigt duktig i koppel faktiskgt men vi tränade det klassiska att när hon går bredvid mig och tittar upp så får hon godis. Vi körde på detta ett tag men jag tröttna och Ellen med, nu har vi flexikoppel och hon drar i princin aldrig i det. När jag tycker att hon drar så ropar jag på henne så stannar hon och tittar lite snett på mig sen fortsätter hon :)
Vi använder både sele och halsband. Märker ingen skillnad på hur hon går...