Frank växer så det knakar. Vi köpte en sele till honom häromdagen så att han ska kunna gå lite bättre i koppel (så om han drar blir det inte felbelastat). Och nu har han blivit så stor att han kan följa med runt på små "promenader". Det är underbart, och så roligt!

Innan en valp fyller 16 veckor (och helst 12 veckor) ska man "utsätta" de för så mycket som möjligt för att de inte ska vara rädda för det senare i livet. Den första veckan åtminstone bör vara i och nära hemmet, för trygghetens skull, men sedan kan man ta med dem på små aktiviteter för miljöträningens skull. Man bör dock inte ta med de på mer än en "läskig" aktivitet om dagen, för små valpar blir trötta och stressade lätt.

Nu har vi haft honom i två veckor. Första veckan tog vi det lugnt. Vi såg till att vi fick en kontakt med honom, att han kände sig trygg och rastade honom bara på gräsplätten utanför lägenheten. Men varje dag gick vi ett steg längre. Tills vi en dag kom till ängen och han fick möta hundar för första gången.

En del går efter att valpen inte ska få träffa hundar innan 12-veckors vaccineringen. Vi har dock, i samråd med uppfödaren, valt att låta honom träffa vissa hundar. Man förlorar så mycket på att inte göra det.

Nu känner han sig trygg i hundmöten. Igår träffade vi en engelsk bulldog vid namn Dante som han fick leka loss med. Ingen rädsla alls har han! Det känns skönt. Det är snarare matte och husse som står vid sidan om och ojjar lite.. Trots att det inte är bra! Men man är ju så rädd om det lilla livet.

Idag gick vi en ny runda på rastningen, där vi gick förbi cyklande och lekande barn. Han har fortfarande lite respekt för barn, men han är oerhört nyfiken på dem. Har de dessutom en boll, ja då vill han fram. Om än lite reserverad. Då vi inte känner någon som har barn här uppe i Stockholm så får man passa på att gå förbi lekplatser och dylikt för att få honom att inte känna sig rädd för barn. Barn har ju en tendens att röra sig snabbt och ologiskt, vilket kan skrämma små valpar.