Oj vad det har hänt saker i Franks liv sedan sist jag skrev. Vi spenderade nästan en vecka hemma i Småland där Frank för första gången fick träffa mina föräldrar, mina syskon, Mackes föräldrar, mina mor- och farföräldrar, fabröder, fastrar, kusiner och så vidare och så vidare. Och som Frank trivdes! Varför var jag orolig för det innan? Det gick ju jättebra.

Han hängde med på fest, på midsommarfirande och på bilturer ut till Försjön. Han hade möjligheten att gå ut när som helst, han fick leka med min farbrors hund Bella, han fick uppleva enorm kärlek från mina familjemedlemmar. Han blev helt enkelt bortskämd 24/7.

I fyra dagar har vi varit hemma i vår etta nu. Dessa fyra dagar har varit ensamma, då Macke har börjat på ett nytt jobb typ vilket ha inneburit att han är borta heeela dagarna (i skrivande stund är han fortfarande inte hemma och visste inte när han skulle ge sig av hemåt. 45 minuters restid hem också..). Så, ja, vi är lite deppiga Frank och jag! Dessutom har det ju vräkt ner både måndag, tisdag och onsdag. Det har lett till soffhäng och Twin Peaks. Men idag var det strålande sol och jag och Frank gav oss ut på äventyr! Slutdestination: veterinären för 12-veckorsvaccinationen.

För att komma till veterinären måste man först gå till tunnelbanestation Råcksta. Trots att Frank är en snabb valp i koppel finns det oändligt med intressanta grejer längst med vägen (bland annat en äcklig brödbit som jag fick bända upp hans käke för att få ut..). Det tar sin lilla tid. Sedan in i tunnelbanevagnen, åka en station, kliva av. Ta bussen till Spånga station för att där promenera längs med en vältrafikerad väg för att komma till veterinären. Väl inne hos veterinären fick han sjukt mycket uppståndelse av både besökare, receptionister och veterinärer. Alla ville hälsa på honom (för han är ju oemotståndlig!)

Frank fick i alla fall sin spruta och nu är han fullt vaccinerad vilket innebär att det är fritt fram för honom att hälsa på andra hundar. Vi har faktiskt låtit honom hälsa på valda andra hundar för att lära sig det, men nu är det alltså fritt fram. Känns skönt.

Och på måndag fyller parveln 3 månader!

Jag trodde att det skulle vara enklare än var det har varit att få Frank någorlunda rumsren. När han de första tre dagarna kissade/bajsade kanske sex-sju gånger var det nästan att jag gav upp. Det ösregnade ute och vår valp hade fått för sig att han hatade regn. Han satte sig helt enkelt ner på marken och pep tills vi tog upp honom. Direkt när vi kom in kom det kiss, och ibland bajs, på golvet. Suck. Efter tre dagar kom vi på att lägga ut en tidning i hallen. Direkt sprang han dit och kissade. Success! Kanske inte jättebra, men så skönt att slippa torka upp kisspölarna hela tiden.

Nu har det gått snart två veckor. Hittills har ingen dag varit helt kissochbajsfri inomhus, men vi jobbar på det. Idag har det endast kommit en kiss inomhus och det var på tidningen i hallen. Bättre än ingenting. (Kanske bör tilläggas att det var av ren lathet. Han vaknade när jag åt frukost och var så hungrig. Hann inte med att få ut honom innan pölen spred sig på tidningspappret) . De gånger han inte har kissat/bajsat på tidningspappret har han gjort det i duschen. Smart valp? Ja! Bara att skölja bort i princip.

Slutsats: man lär sig hans rutiner. Nu vet vi när han ska bajsa och kissa. Han gör det inte heller i soffan, sängen, eller i sin säng vilket underlättar! Då kan man känna sig säker när han är på de platserna.

Eftersom han sover hela natten är han för det mesta riktigt kissnödig och bajsnödig på morgonen och innan han får känna på golvet i lägenheten bär vi ut honom. Det första han gör då är att kissa lääänge och lägga en liten korv. Så, det verkar som om att han faktiskt håller sig! Kanske är det ett steg mot rumsrenheten!

Men ack så skönt det hade varit att bo i hus med trädgård!




Den lille valpen som sakta men säkert lär sig att hålla sig.

Kontaktövningar in the making.

• Frank vaknar när Marcus (husse) går upp runt klockan halv sju på morgonen.
• Marcus tar med honom ut på en snabb rastning.
• Han kommer in igen och hamnar allt som oftast i sängen hos mig
• Frank och jag somnar om och Marcus går till jobbet
• Förhoppningsvis vaknar vi så Frank kan få sitt morgonmål klockan åtta. Oftast får han det innan vi somnar om, för vi har sovit lääänge vissa dagar.
• Frank vaknar igen vid elva-tiden kanske.
• Vi går ut på en snabb rastning.
• Jag gör i ordning Franks lunch. Klockan 12 ska han ha mat igen.
• Vi kanske leker lite på golvet eller så pysslar jag med något annat. Förslagsvis äter.
• Jag tränar Frank i några kommandon.
• Frank somnar en stund igen.
• Efter någon timme vaknar han och vi går ut på en längre promenad och miljöträning.
• När vi kommer in igen är det dags för middagen runt klockan 4/5.
• Frank somnar. Sover kanske i två-tre timmar.
• Frank vaknar och behöver gå ut för att kissa och bajsa. Vi tränar nog också på några kommandon.
• Sedan kanske det blir lite bus på golvet en stund eller kanske får han en rolig hushållspappersrulle fylld med godis medan vi äter middag. Hans favoritgrej!
• Det är antagligen dags för hans kvällsmål klockan 8 nu.
• Han äter.
• Somnar sedan och sover tills elva-tiden ungefär.
• Vi går ut för en snabb rastning igen och brukar springa av oss lite med husse.
• Han somnar och sover hela natten.

 

Som jag sa, vardagen med en valp är inte alltid lätt. Som tur är sover han väldigt mycket så man har tid över för disk, mat, plugg etc etc vad man nu vill hålla på med.

 

Frank växer så det knakar. Vi köpte en sele till honom häromdagen så att han ska kunna gå lite bättre i koppel (så om han drar blir det inte felbelastat). Och nu har han blivit så stor att han kan följa med runt på små "promenader". Det är underbart, och så roligt!

Innan en valp fyller 16 veckor (och helst 12 veckor) ska man "utsätta" de för så mycket som möjligt för att de inte ska vara rädda för det senare i livet. Den första veckan åtminstone bör vara i och nära hemmet, för trygghetens skull, men sedan kan man ta med dem på små aktiviteter för miljöträningens skull. Man bör dock inte ta med de på mer än en "läskig" aktivitet om dagen, för små valpar blir trötta och stressade lätt.

Nu har vi haft honom i två veckor. Första veckan tog vi det lugnt. Vi såg till att vi fick en kontakt med honom, att han kände sig trygg och rastade honom bara på gräsplätten utanför lägenheten. Men varje dag gick vi ett steg längre. Tills vi en dag kom till ängen och han fick möta hundar för första gången.

En del går efter att valpen inte ska få träffa hundar innan 12-veckors vaccineringen. Vi har dock, i samråd med uppfödaren, valt att låta honom träffa vissa hundar. Man förlorar så mycket på att inte göra det.

Nu känner han sig trygg i hundmöten. Igår träffade vi en engelsk bulldog vid namn Dante som han fick leka loss med. Ingen rädsla alls har han! Det känns skönt. Det är snarare matte och husse som står vid sidan om och ojjar lite.. Trots att det inte är bra! Men man är ju så rädd om det lilla livet.

Idag gick vi en ny runda på rastningen, där vi gick förbi cyklande och lekande barn. Han har fortfarande lite respekt för barn, men han är oerhört nyfiken på dem. Har de dessutom en boll, ja då vill han fram. Om än lite reserverad. Då vi inte känner någon som har barn här uppe i Stockholm så får man passa på att gå förbi lekplatser och dylikt för att få honom att inte känna sig rädd för barn. Barn har ju en tendens att röra sig snabbt och ologiskt, vilket kan skrämma små valpar.

Frank vid "hans" lekplats.

På måndag fyller Frank 11 veckor, och det är helt galet vad han växer. Folk som träffar honom säger fortfarande "åh vilken liten en!" men vi tycker att han har blivit riktigt stor. Han kan sitt (nästan) utan problem nu. Ibland utomhus med för mycket störningar runtomkring struntar han i oss och våra kommandon, men det verkar också vara lite typiskt fransk bulldogg-rasen. Envisa som få, och ja det har vi märkt av! Han kan också "give me five". Kommandon som inte sitter helt än är "Stanna där", "Kom", "Pang" och "Ligg". Vi tränar också "puss", då ska han ge oss en puss och det fungerar bra, men frågan är om det är just kommandot som han gör det på. "Varsågod" tränas han också på såklart, fungerar ibland. Men det är bara att vara enveten! "Nej" är också ett kommando vi försöker förklara för honom, men det är också en sådan grej som det lyssnas på ibland. Envisa Frank. Han vet så väl när han gör något fel men ändå.. "Torka tass" är också någonting vi försöker vara noga med, det vill säga att vi ska torka av hans tassar varje gång vi kommer in. Vi har egentligen inte lärt honom kommandot än, men upprepar det varje gång vi gör det så att han kanske kopplar det senare.

Livet med valp är inte alltid så enkelt. Men ack så underbart det är ändå! När man märker att Frank lyssnar, tar till sig vad jag (vi) har sagt och äter och sover bra. Som matte är man konstant orolig och mammig. Samtidigt som det är så himla underbart är det ett jättepass. Han behöver uppmärksamhet 24 timmar om dygnet. När han sover tittar man till honom sjuttioelva gånger på en kvart (speciellt om han sover i soffan eller sängen) och när han är vaken kikar man så han inte kissar/bajsar inne eller biter på något. Eller så piper han och söker uppmärksamhet och då är det bara att ge honom den. Att ignorera en sådan liten valp utan anledning bör man nog inte. Det betyder typ lika med utstött ur flocken. Just nu är det viktigaste för oss att få en kontakt med honom. Vi ska lita och älska honom och vice versa.

Imorgon fyller Frank 10 veckor och oj vilka framsteg han gör. Han kan nu sitt med störning, han börjar lära sig Stanna och Varsågod, vi har börjat lära honom High Five och kontaktövningar är en daglig träning. Dessutom börjar vi träna honom i att gå i koppel.

Vi älskar dig Frank.

Idag har Frank bott hos oss i en vecka. Imorgon fyller han 10 veckor. Så fin är han!