Livet med valp är inte alltid så enkelt. Men ack så underbart det är ändå! När man märker att Frank lyssnar, tar till sig vad jag (vi) har sagt och äter och sover bra. Som matte är man konstant orolig och mammig. Samtidigt som det är så himla underbart är det ett jättepass. Han behöver uppmärksamhet 24 timmar om dygnet. När han sover tittar man till honom sjuttioelva gånger på en kvart (speciellt om han sover i soffan eller sängen) och när han är vaken kikar man så han inte kissar/bajsar inne eller biter på något. Eller så piper han och söker uppmärksamhet och då är det bara att ge honom den. Att ignorera en sådan liten valp utan anledning bör man nog inte. Det betyder typ lika med utstött ur flocken. Just nu är det viktigaste för oss att få en kontakt med honom. Vi ska lita och älska honom och vice versa.

Imorgon fyller Frank 10 veckor och oj vilka framsteg han gör. Han kan nu sitt med störning, han börjar lära sig Stanna och Varsågod, vi har börjat lära honom High Five och kontaktövningar är en daglig träning. Dessutom börjar vi träna honom i att gå i koppel.

Vi älskar dig Frank.