Att aktiveras inomhus

När det är så kallt som det har varit nu ett tag (men det ser ut som om att det ska bli mildare) är det så himla svårt att aktivera frallan tycker jag. Vi är vana vid att (nästan) all lek och aktivering sker utomhus för där är Frank supermotiverad. Inomhus funkar lite lek med hans leksaker och cirkuskonster bra men för Frank betyder inomhus mest vila och ta det lugnt.

När vi går ut får Frank köldkramp i tassarna. Vi har provat skor men de hatade han.. Så det är för det mesta kortare promenader som gäller när det är mer än -10 ungefär.. Det är tråkigt för både matte och Frank! Vi är vana vid mellan 1,5 h till 2,5 h promenad varje dag och nu kanske det blir 1-1,5 h om dagen.. Uppdelat på fler kortare. Tråkigt!

Har ni några tips på aktiviteter inomhus?



Kommentarer
Linnea

Alla små tricks att göra är bra skit! Allt behöver ju inte vara cirkuskonster heller, utan saker som är väldigt nyttiga för en hund att kunna. (Klart det är nyttigt med cirkuskonster med, man får ju sån kontakt och ju mer trick en lär sig desto lättare går det!) Vi övar mycket på "låt bli", "loss" och kunna bli frestad av leksaker framför nosen men inte ta den förrän man säger det är okej. Att inte rusa ut ur hissen (för det kan finnas nån hundrädd) och såna saker.

Annat som är asbra men vi inte gjort så mycket är olika lukt-lekar. "Dog scent game" på youtube, finns massa skoj!

Sen är det här med avslappning! Den här övningen ska på sikt leda till att hunden väljer vila som standard när den inte vet vad den ska göra, istället för att typ börja tugga på väggar, yla för uppmärksamhet osv. Första gången vi gjorde den med Dolores var hon vansinnig av att bli så ignorerad, grävde och bet i korgen, morrade och skällde. Då gjorde jag medvetet övningen alldeles för länge bara för att se vilka beteenden hon gjorde istället för att chilla.

Frank verkar ju kunna ta det lugnt väldigt bra, men jag tror säkert det är en nyttig övning ändå! :)

http://wholedogtraining.com/images/stories/Relax_on_a_mat.pdf

Det kan verka som överväldigande mycket för en sån enkel övning, men sammanfattat är det typ såhär.
1. Se till att viloplatsen är det bästa som finns genom att slänga dit småbitar av godis första gångerna man gör övningen.
2. När hunden lägger sig ner och tittar bort, tänker på annat, lägger man en godbit mellan tassarna. Det får inte vara nån aktivitet (ögonkontakt är också det) och se upp med att hunden ser det som ett trick, lägga ner huvudet, titta bort och sen titta upp "var är min godis?" Det är så lätt att fastna i mönster.
3. Upprepa proceduren i 5-10 minuter.

Tänkte slänga in en fråga tillbaka - hur har det gått med koppelträningen, minns du skrev i bloggen för några månader sen att han var svår att få igång de första 10 minutrarna. Är det fortfarande så eller är det full rulle direkt? :)

Vi har förresten köpt ett VGW-bälte för nån dag sen, återkommer med hur det är!

Svar: Din långa kommentar försvann inte! Har bara inte varit inne på bloggen för att godkänna den :) Ber om ursäkt!
Men tack för svar! Var riktigt mycket bra grejer där. Ja, Frank är väldigt bra på att slappna av hemma. Nästan för bra. Det är liksom svårt att få igång honom inomhus, då han helst ligger och softar i soffan. Men om han exempelvis ska vara ensam hemma en stund vill man gärna trötta ut hans lilla hjärna så att han sover hela tiden sen. Och av någon anledning är han mer pepp på aktivering utomhus än inomhus. Förvisso bra, egentligen, men just när det har varit så satans kallt nu att han får ont i sina små tassar och hoppar omkring på tre ben ute skulle det vara skönt att kunna aktivera honom trött inomhus, vilket typ inte går. Om vi ignorerar Frank inomhus så går han oftast och lägger sig. Blänger lite förvisso, men vilar. :)

Loss är Frank riktigt dålig på.. Inte när det gäller hans grejer, då lyssnar han. Men när det gäller våra grejer som han inte få ha, eller fynd utomhus. Men jag vet att det är vårt fel då vi "snodde" grejer från honom som liten när han hittade saker utomhus.

Koppelträningen har gått superbra! Frank drar nästan inte alls i kopplet, förutom att det kan bli lite stramt vid exempelvis "stress" (Frank känns inte stressad, men det är mycket rörelse runtomkring) när vi ska av och på tunnelbanan eller på t-centralen vid rusningstrafik. Sällan vi är där, men just då får man hålla kopplet kort istället. Han drar också ifall han ser ett katt eller en hund som vill fram till Frank. Hundar som ignorerar Frank eller som är uppenbart aggressiva struntar han i. Min förhoppnings är att vi ska kunna gå förbi en hund som är intresserad av Frank utan att han ska dra i kopplet. Just nu går det att stanna med slakt koppel och bara ge kommandot "stanna". Då frågar Frank hela tiden om han får gå fram, och drar därför inte. Men just när vi går är det lite drag i kopplet.

Ja återkom gärna med recension! Jag är sugen på ett jag med, såg att det fanns på djuraffären där vi brukar handla. :)

Felicia - Frankofil

2013-01-25 @ 12:28:49
URL: http://www.spelinnea.wordpress.com
Linnea

Försvann den aslånga kommentaren jag skrev? :O

Jag har tyckt att folk är lite skitnödiga med det här med valpmotion. "OMG MAN FÅR INTE GÅ LÄNGRE ÄN FEM MINUTER PER MÅNAD SOM VALPEN ÄR GAMMAL FÖR DÅ DÖDAR DU HUNDEN OCH ÄR EN DÅLIG ÄGARE WÄH WÄH WÄH!"

Sorry för rant. :D

Svar: Ja det tycker jag med!
Vi gick så länge Frank orkade ganska tidigt och sedan kanske tre (?) månader tillbaka har vi inte kunnat möta någon begränsning. Frank älskar långa promenader och hänger med på allt. Han var ju liten i somras och då kunde vi inte gå så långa promenader, dels för att han var liten men också dels för värmen. Sedan stannade han fyrtioelva gånger varje meter när han var liten också. Nu går det att gå mer "powerwalks" (hatar det ordet.. haha).
Felicia - Frankofil

2013-01-26 @ 15:39:27
URL: http://www.spelinnea.wordpress.com
Linnea

Vi kämpar otroligt mycket med promenaderna tyvärr. Dolores vill väldigt sällan någonstans! Trots att det finns en fin park knappt 200 meter härifrån där vi ofta släpper henne lös så är hon vrång, oavsett väder. Det kan ta en timme att ta sig dit. Det känns som att träningen stått still i månader när det gäller det. Andra dagar så trippar hon på som hon inte gjort annat, då öser vi beröm. Jag ser inget mönster när det är annorlunda, vilket gör det så svårt. Bara gör sina behov, jag låter henne lukta runt en stund och sen tvärstopp. Ibland är det nåt äckligt hon vill lukta på (nån slänger systematiskt ut blodiga bindor vid vägen?!?!)/kaninbajs att äta i evig tid.

Hon är liksom nöjd med att sitta och titta på folk och fä eller ibland ingenting vad jag kan se. Då är det svårt att vänta ut henne. Sen kommer det ju alltid folk på gården vilken tidpunkt man än går ut. En riktigt dålig dag kan hon se en människa 100 meter bort och rumpnissa sig/bli okontaktbar ända tills personen gått förbi. Vi kommer knappt till bajstunnan 50 meter från dörren... Det känns bra hopplöst ibland. :(

Svar: Vad jobbigt! Frank kan sedan någon/några månader tillbaka fastna vid kissfläckar som är uppenbara tik-kissar (bara en pöl, inte något skvätt). Han är ju ändå tio månader och markerar utomhus etc, så jag antar att hans intresse för tikar börjar uppstå. Han står liksom och slickar på kisspölen och vägrar gå någonstans. Men sedan läste jag ett tips någonstans att man ska "äga" kisspölen. Så nu går jag fram och markerar att nu är kisset mitt. Då ger Frank upp och fortsätter promenaden. Detta utan att jag behöver dra i kopplet, vilket är onödigt. Men det kanske inte funkar för Dolores, i och med att hon inte är så pigg på att gå? :)
Det är svårt det där. Många hundböcker etc har bra tips men de verkar inte fungera på frallor? haha. De är verkligen speciella de där djuren...

Hoppas det löser sig och att ni hittar något sätt att få henne att gå! Det funkar inte att tjoa och stimma framför henne? Typ som vid inkallnings-träning. Om Frank stannar länge vid en fläck så brukar vi typ "käckt" säga "ptja kom da!" och då ändrar vi vårt röstläge så att Frank tycker att vi är superroliga. Då brukar han skutta fram och gå vidare. Detta funkar dock inte vid tik-kisspölar. :)

Hur beter hon sig när hon ser en människa? Spanar eller typ vill dit? Jag tror att frallor överlag är "spanare", för ser Frank en hund eller ett barn stannar han och liksom bara står och glor. Spänner hela kroppen. Kommer hunden närmare sedan då spritter det till i Frank och då vill han leka. Just i det förstenade läget kan det vara svårt att få honom att gå, men det brukar funka med ett ändrat/roligare tonläge.

Ja, det är mycket som känns hopplöst ibland! :/ Franks bitande i fötterna är för jäkla tråkigt ibland alltsåå.. vi gör allt känns det som men ändå kommer han och nafsar lite när han har tråkigt/när vi leker/har gäster..
Felicia - Frankofil

2013-01-28 @ 17:32:30
URL: http://www.spelinnea.wordpress.com
Linnea

Haha, du är stolt kissägare nu då? :D

Vi har slutat att försöka locka och tjimma (ibland har jag skuttat och dansat, grannarna måste tro jag är galen) när hon sitter still, för det gör det väldigt motiverande att just sitta still för nåt kul kommer hända. Istället försöker vi uppmuntra hennes initiativ genom att göra allt det roliga när hon kommmer, så att det blir asroligt att gå. Men hon verkar inte alltid koppla detta, trots ihäridgt tränande. Går vi fram och försöker äga kaninbajset (hahaha) så fortsätter hon bara mumsa. Eftersom jag inte vill dra bort henne får jag ibland sonika lyfta bort korven från bajset..

Hon är absolut en spanare! Kollar in folk från lååångt bort. Hon kan också lägga sig ner och "smyga" mot andra hundar. Hon attackerar inte, men kan skutta emot när hunden är närmare. Andra gånger är hon kvar i den positionen och låter sig bli luktad på. Ibland gör hon sig riktigt ynklig och lägger sig på rygg för att bli luktad på.

VGW-bälte-rapport! Vi köpte storlek medium för den lilla (S) satt som en smäck NU, men kanske inte om nån månad och den är ändå dyr så vi tog en lite större. Det gör att den är liiite lös just nu. I början tyckte hon det var lite störande att kopplet hamnade framför henne ibland, men hon verkar vant sig nu.

Visst vill hon sällan gå nånstans, men ibland får hon ju sina ryck och kan springa fram som en tokdåre i några sekunder, vilket gjort att man inte hunnit med och det tagit stopp i kopplet. Även om hon alltid haft sele så blir det ju ändå en påfrestning, också för den som håller. Dessa ryck är helt borta nu tack vare selen! Det blir liksom omöjligt för henne att få den kraften att dra. Men som "reklamen" säger med att hunden vänds emot koppelhållaren, det upplever jag inte alls. Kanske bara gäller extrema dragare.

Täcket har vi fått lägga ovanpå selen istället för under då den bara kasade av annars. Det beror på att vi inte har en sån fin och bra jacka som ni har. :D

Så slutklämmen hittills är att det verkar skonsamt för hunden och också oss att inte få ont i axlar och armar, men är inget mirakel.

Svar: Haha det där med spanare känner jag igen ;) Frank gör också så. Kan liksom smyga fram mot andra hundar/eller bara stå smygandes. Likadant med exempelvis barn. Andra människor brukar han strunta i, men det är klart, är han på det humöret kan han vilja ta kontakt med alla. Ibland ser det ut som om att han bara väntar på att de som går förbi ska titta på honom och då vill han ta kontakt. Antar att han är van vid att människor vill hälsa/tittar glatt (vilket jag antar att ni också är, frallor får så sjukt mycket uppmärksamhet.) Men hellre social i människor och hundar än inte resonerar jag. Har hundar i min närhet som är helt osociala och typ bara bryr sig om mat så jag är mest glad åt hans übersociala sida. :)
Åfan, det kanske ska bli ett sådant bälte ändå. Hmm.. Ska fundera på det. Och försöka övertala min sambo att vi behöver ytterligare en hundgrej.. hehe. Men hellre kvalite! Hurtta-täcket var exempelvis dyrt som tusan, men ack så användbart och bra! Vi tvekade lite innan vi köpte det just på grund av att han fortfarande växer, men vi har använt det massor. Fast nu börjar det bli för litet.. Men jag tror att vi väntar med att köpa ett nytt tills nästa vinter. Snart är det vår! :D

De där tokrycken känner jag också igen. :) Frank går som sagt bra i koppel, men ibland ser han något oemotståndligt och då blir det ett litet skutt. Han är så sablans envis också så ifall vi har tänkt gå åt höger men han vill gå åt vänster då tvärnitar han och bara står och blänger. Ibland låter jag Frank få som han vill, just för att jag vill ha en hund vars egna initiativ ska belönas då och då (ingen maskin tack.. ;) ) , men ibland bestämmer jag att vi trots allt går åt mitt håll. Då kan han bli supertjurig och inte vara särskilt pigg på att gå efter. Men det ger sig på några sekunder. Annars tycker jag att koppelträningen verkligen har gått framåt!
Felicia - Frankofil

2013-01-29 @ 15:37:13
URL: http://www.spelinnea.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0