Jag ska ta mig en funderare
Men det känns skönt att ha bott i Stockholm. En erfarenhet för livet. Kanske stannar vi kvar här. Helst inte.
åh 22 år.. herre va underbart det vore! Fyller 30 i år och jag är verkligen inte där jag täntke vara när jag skulle göra entré i vuxenlivet. Jag känner mig som 25 år och är inte alls redo för hus och alla vuxdnprylar.. byta? :)
Jag har heller aldrig gillat det ungdomiga att man "ska" vara odräglig och fylla och allt vad det innebär. Det verkar som att folk lever kvar i sina tonår längre och längre, för ibland verkar det nästan vara en sport i att vara så dräggig, full och brölig så länge som möjligt. (Vilket man helt klart får vara, man väljer ju helt själv!)
Jag brukar tänka såhär, att även om det inte blir som man tänkt sig, så blir det kanske som livet tänkt. De här "bananskaliga" upplevelserna och händelserna som leder till att man hamnar där man hamnar, de brukar ofta leda till något bra. Så mycket slump gör att man gärna vill planera (jag är planeringsmänniskan n.1) men har försökt lära mig att släppa på det, för att se var det ta mig. Jag skulle inte kalla det spontanitet, mer än att man kan acceptera ett annorlunda öde än exakt det man velat och förutspått. Man glömmer så lätt det man redan upplevt och faktiskt har i nuläget.
Lycka till till er och era fina drömmar tillsammans! :)
