Frankofil -

Tjuvad lista.

Publicerat 2012-11-30 12:58:08 i Allmänt

Känner du dig lycklig och glad nu när vintern är här?

Jaaa! Imorgon är det första december, äntligen. Vi har redan julpyntat, köpt julklappar och införskaffat två stycken chokladkalendrar och en styck hundjulkalender till frallan.

Vad kommer bli ditt mest använda plagg i vinter?

Köpte ett par skor på kampanjpris på Intersport för någon vecka sedan. 299 kronor, värt. Dessa.

Annars köpte jag en jättefin klänning på Myrorna för några veckor sedan. En ljusblå med vita prickar från märket fröken söt.

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan - hur såg ditt liv ut?

Då pluggade jag kriminologi på Stockholms Universitet. Lärde känna Mia, bland annat. Drömde om en fransk bulldogg och en egen lägenhet. Hade bott ihop med Marcus i typ tre månader.

Vad gör du om dagarna egentligen?

Ja, just nu är jag hemma med sjuk valp. Det är inte så himla kul faktiskt.. Annars pluggar jag journalistikprogrammet på Södertörn, med inriktning samhällsstudier. Jag har valt sociologi, så just denna terminen är det sociologi som står på schemat.

Vad ska du ha för frisyr?

Som jag har nu ungefär. Trivs i lugg.

Vad lyssnar du på för musik?

Just nu: julmusik hela dagarna. Annars är jag inte mycket för musik faktiskt.

Vad läser du?

Kurslitteratur och en feminist-bok jag hittade i en reahög på Harrys Bokhandel i Flemingsberg. Köpte dock två Gardell-böcker på Erikshjälpen i Spånga som jag tänkte hugga in på i jul. Eller Katarina Wennstams två böcker om våldtäkt. Hmm..

Senast tre inkomna sms?

Hemma måndag förmiddag, check! Från Marcus.

Hemma måndag förmiddag, check! Från Marcus. Igen. Råkade antagligen skicka två sms.

Han vill väl upp? ;) Från Marcus.

Vad var bäst med sommaren?

Frank, såklart. Att han blev vår. <3

Vad var sämst med sommaren?

Att jag var fattig, på grund av jobbade inte. Men vafasen, så fattig var jag inte. Hade sparat pengar. Men vi kan väl säga såhär. I september var jag fattig.

Senast köpta plagg?

Hmm. Tror det var en spetsklänning på en loppis i Järfälla för typ tre-fyra veckor sedan.

Ditt bästa skönhetstips inför hösten?

Jag är verkligen inte rätt person att svara. Men, ta mycket promenader. Le. Var ute i snön. Busa och skratta. Jag och Macke busar minst en gång per dag. Fast då blir Frank jämt svartsjuk och vill vara med. Sötisen.

Hur ser du på framtiden?

Den blir som den blir. Men ljust tror jag. Vill ha en hästgård, bo på landet, ha en massa djur och barn, gifta mig med Macke och så vidare.

Lista snodd från bloggspace, något modererad.

Direktlänk, 2 Kommentarer

Klättrar på väggarna

Publicerat 2012-11-29 14:53:45 i Frank 6-12 månader

På resa i Rom med min älskade, sommaren 2011.

Nu har det gått två dagar sedan Frank opererades. Och vi klättrar på väggarna här hemma. Veterinären ordinerade bara korta koppelpromenader fram tills stygnen ska tas bort. Jag ringde veterinären förut och bokade om tiden. Först hade vi 15.15 på fredagen den 7 dec, nu fick vi 09.00 samma dag. Det är exakt 10 dagar efter operationen. Anledningen till att jag bokade om tiden vi ska ta bort stygnen hade såklart inte bara att göra med att vi är så himla rastlösa här hemma och att varje timme räknas. Nä, på eftermiddagen ska Macke på julfest (och min mamma, pappa och lillebror kommer och hälsar på hela vägen från Vimmerby!) så han kan inte följa med. Men klockan 9 på förmiddagen kan han hänga med. Jag kan givetvis gå till veterinären själv, men Frank (och jag ) har haft så dåliga erfarenheter på grund av att jag har varit där själv med honom sååå många gånger och när smärta är iblandat blir Frank så himla orolig och piper och skakar och har sig. Han är ganska rädd för veterinärer helt enkelt, och det kan givetvis bero på min oro. Därför är det skönare om Macke följer med också, både för mig och för Frank.

Men jag längtar tills stygnen ska tas bort så vi får aktiveras lite här hemma igen!

Direktlänk, 1 Kommentarer

Vabbande matte

Publicerat 2012-11-28 11:37:55 i Frank 6-12 månader

Frank cirka 9-10 veckor gammal.

Den senaste tiden har det varit mycket krångel på hemmaplan. Vi hade en fin dagmatte som tyvärr fick jobb (som jag skrivit om här) . Sedan dess har jag varit hemma från skolan förutom när vår extrahjälp Mimmi har kunnat ta Frank enstaka dagar. Det betyder att den senaste kursen, moment 3 på sociologi A-kursen, har varit extremt oprioriterad. Innan har jag bara missat enstaka föreläsningar och aldrig ett seminarium. Denna kursen har jag bara varit på två föreläsningar och ett seminarium. Anledningen är inte enbart att vi inte har hittat något dagmatte såklart, utan nu har ju Frank även opererats. Om två veckor ska hans stygn tas bort och fram tills dess får han inte överanstränga sig, inte stressa upp sig, inte vara ensam och ska bära tratt. Eftersom vi har löst dagspusslet med doggywalker fungerar inte det. Vi har också en daghusse som är pensionär, men då Frank har svårt att slappna av i nya andras hem, delvis säkert på grund av stress, men också på grund av att det är så himla kul, kommer det inte att fungera att lämna honom där innan stygnen tas bort. Man måste också åka tunnelbana i cirka 50 minuter innan man kommer dit (10 min från skolan).

Så i två veckor framöver får jag alltså stanna hemma. Det är tur att man sköter sig själv på universitetet, då föreläsningar inte är obligatoriska (men såklart bra att gå på för ens egen skull) och missar man seminarium gör man restuppgifter (som brukar vara mycket mer omfattande än seminarium, men det går ändå att göra). Det går i princip att läsa kursen på distans, vilket fungerar bra nu när det blir svårt att lösa detta annars. Hur i hundan gör människor med jobb när hunden blir sjuk? Tar ledigt, javisst, men två veckor är nästan en hel sommarsemester. Inte så kul.

På måndag har jag dock tenta, och den går givetvis inte att göra på distans. Däremot har Macke flextid på jobbet och har sparat ihop timmar för att kunna stanna hemma på förmiddagen på måndag för att jag ska kunna göra min tenta. Som jag förvisso kommer kugga på, men ändå.. Det gör ju faktiskt ingenting att göra det. För kanske ett år sedan hade jag aldrig kunnat säga det, för det hade varit ett stort nederlag. Men människor är inte maskiner. Ibland kör det ihop sig. Ibland missar man målet. Men jag ska ändå göra mitt bästa.

Och vad gör man inte för sin fina hund. <3

Direktlänk, 1 Kommentarer

Det gick bra!

Publicerat 2012-11-27 20:54:00 i Frank 6-12 månader

Operationen gick toppen. Knölen är avlägsnad och inga komplikationer uppstod. Däremot var Frank väldigt ledsen. Han skrek så det hörde till oss ute i väntrummet när kanylen i benet skulle tas bort... och när han gick ut såg han så kuvad ut (dåsig också).

Det har varit en riktigt jobbig dag faktiskt. Dels att lämna honom i någon annans händer, men det värsta var nog (trots att jag inte trodde så innan) att hämta honom sen. Det var inte vår Frank! Han såg riktigt kuvad och ledsen ut. Huvudet hängde och ögonen såg extremt skeptiska ut..

Att han dessutom skulle bära krage, nä där gick gränsen tyckte Frank, och sov sittandes hemma sen.

Men det blir bättre! Han är redan lite piggare. Sprang inte till dörren som han brukade när husse kom hem, men lillstumpen på honom viftade och när Macke gick fram till honom var han inte sen med att visa magen för lite kel. Nu på kvällskvisten kissade han även utomhus (i ösregnet!) trots att det krävdes att vi bar honom till ett träd innan benet automatiskt flög upp och strålen flödade. Han åt även lite nu för någon timme sen, men spottade tyvärr ut antibiotikan gång på gång. Får ta nytt tag imorgon. Det är lite svårt med en hund som inte gör "allt" för mat. Frank avstår gärna gott godis etc om något "ont" kommer av det.

Märkligt är dock hur snabbt jag saknar hans olater. Exempelvis attackera fötterna och bitas när han har tråkigt, gå och sno tomma toarullar och bita sönder i hundratals bitar, gräva på mattkanten, gömma sig under sängen och tugga lite på madrassen, ge lite för hårda pussar när man ber om en "puss" (ibland kan till och med näsan ryka med ) och glömma bort kommandot "ligg" en hel kväll (sann historia). Nu när Frank är så ynklig vill jag inget annat än få fötterna terroriserade av hundtänder!

tänk att du har varit så här liten

Direktlänk, 1 Kommentarer

Operationsbordet

Publicerat 2012-11-27 09:17:29 i Frank 6-12 månader

Nu ligger förmodligen Frank på operationsbordet. Vi lämnade in honom klockan kvart i åtta imorse och deras förhoppning var att vi skulle få hämta honom på förmiddagen.

Det kändes jättedumt att lämna honom, men han tog det hyfsat med ro. Han vill aldrig gå in i undersökningsrummen, då brukar han tveka och spjärna emot. Men så fort han är där inne brukar det gå bra. Jag tror vi har varit hos veterinären åtta gånger nu? Inklusive 12-veckors vaccineringen. Och en av gångerna var riktigt onödig.. Vi hade haft Frank i tre dagar typ och så fick han jätteont i magen och gnydde och hade sig, krampade lite. Han skrek till några gånger när vi rörde vid honom. Vi ringde veterinären och fick åka till Danderyd (klockan var efter nio på kvällen) och de kollade på honom. Sa att han verkade må bra. Och sedan bajsade han på golvet. Alla andra gånger har vi varit med knölen.

Längtar tills jag får hämta hem min guldklimp nu! Jobbigt att vara hemma utan honom..

Direktlänk, 0 Kommentarer

Instagram "feliciasara!

Publicerat 2012-11-26 17:06:00 i Frank 6-12 månader

För er bloggläsare som inte hittade hit från Instagram: sök på username feliciasara så får ni ta del av fler uppdateringar från mitt (och Franks) liv.

Direktlänk, 0 Kommentarer

Åtta månader!

Publicerat 2012-11-26 14:03:20 i Frank 6-12 månader

Hipp hipp hurra för idag fyller Frank åtta månader!!

Direktlänk, 0 Kommentarer

Ensamhetsträning och att lösa livspusslet

Publicerat 2012-11-22 16:53:49 i Frank 6-12 månader

För några veckor sedan fick vår gulliga dagmatte Elin jobb. Vi visste hela tiden att hon sökte jobb, men vi trodde nog inte att hon skulle få så snabbt. I början på september lämnade vi Frank hos dagmatte för första gången. Då hade vi två tjejer som tidigare haft hunddagis. Vi trodde att det var en relativt säker dagmatte tills frasen "jag har fått erbjudande om ett jobb jag inte kan tacka nej till". Dags att leta vidare. Då hamnade vi hos Elin. Jättebra hand med hundar, dock kom inte hennes chihuahua överrens med Frank.. Men Frank kom överrens med chihuahuan ;) Men det blev visst bara cirka en månad där med. Så för några veckor sedan var det dags att ge sig ut på "marknaden" igen, något tröttsamt.

Vi har funderat på dagis och faktiskt provlämnat Frank på ett dagis. Dock gillade jag inte det dagiset alls, fick dåliga vibbar av föreståndaren och därför tackade jag nej till platsen.

Nu har vi löst det på följande sätt. Cirka en dag i veckan har jag ett längre pass i skolan. Lektion i cirka två timmar, cirka två timmars åktid samt för det mesta grupparbete cirka två-tre timmar. Då är jag borta i cirka sex-sju timmar. Då får Frank vara hos sin nya daghusse, en pensionär i Rågsved (nära skolan, men långt från oss). Där får Frank vara i cirka fyra timmar, sedan hämtar jag upp honom och tar med honom på tunnelbanan hem cirka 50 min. Nackdelen med daghussen är att han bor 50 minuters resväg från oss (dock bara 15 från skolan). Det är jobbigt att åka tunnelbana med hund i rusningstrafik.. Men Frank älskar tunnelbanan.

De andra dagarna, en-två dagar i veckan, är jag bara borta i fyra timmar. Vi tycker att Frank är för liten att vara ensam de fyra timmarna, men han klarar utan problem åtminstone en och en halv timme (säkert mer). Så vi har fixat en doggywalker som kommer och tar ut Frank efter halvtid. Vi säger att jag har föreläsning 13-15. Då lämnar jag hemmet strax innan 12 och kommer hem igen cirka klockan 16. Då kommer doggywalkern och hämtar Frank runt klockan 13.30 och tar en-enochenhalv-timmes promenad. Då får Frank vara hemma själv runt en och en halvtimme första stunden, efter promenaden får han vara hemma själv i cirka en timme.

Tills vi är mogna att lämna honom längre tider så löser vi det på det här viset. Om ett par månader kanske vi inte ens behöver daghussen utan kan använda doggywalkern då med (vilket vi förvisso kanske kan idag med, men ibland kan det köra ihop sig så då är det bra att ha en daghusse)..

På tisdag ska Frank opereras, och då är jag hemma med honom ett tag, men efter det är det dags att se om denna nya variant fungerar! :)

Direktlänk, 1 Kommentarer

Operation

Publicerat 2012-11-22 07:40:36 i Allmänt

Det är operation bokad på tisdag.. Känns både skönt och jobbigt.

Direktlänk, 0 Kommentarer

Hos veterinären

Publicerat 2012-11-21 20:08:00 i Frank 6-12 månader

När detta publiceras är vi hos veterinären igen. För samma åkomma som förra gången, och gången innan det, och gången innan det...

När vi hade haft Frank i två veckor vaknade vi en lördagsmorgon, tittade på Frank och blev totalt förskräckta. Halva ansiktet var helt svullet. Frank verkade dock inte nämnvärt störd av knölen men givetvis ringde vi djursjukhuset.

sjukt dålig bild, men man ser knölen. Den var enorm!

Vi kom dit och de trodde att det var en inflammerad spottkörtel. Frank fick en antiinflammatorisk spruta och antibiotika i en vecka och knölen minskade drastiskt. Så gott, allting gott. Eller?

Knölen försvann aldrig helt, men efter antibiotikakuren hade den kanske storleken som en ärta. Veckorna gick, och knölen ökade. Dags att åka in igen till djursjukhuset. Denna gången tog de prover i knölen. Jag var där med Adrian och tvingades hålla fast Frank som skrek som en stucken gris medan veterinären grävde i hans knöl med en nål. Såhär i efterhand hade jag inte gått med på det utan lugnande men det är lätt att vara efterklok..

Provsvaren kom och det var ingen inflammerad spottkörtel. De pratade om bakterier. Vad dessa bakterier kom av visste de inte, men vi fick två veckors antibiotikakur igen.

Samma visa denna gång. Knölen gick ner, men inte helt (den har dock aldrig varit i storleken som på bilden ovan sedan den dagen). Återbesök hos veterinären och de tycker att vi ska avvakta. Eftersom Frank inte är påverkad av knölen, äter som han ska, dricker som han ska och är lika valpig som han ska så avvaktar vi. Om knölen inte försvinner blir det operation.

Det var cirka tre månader sedan och knölen är ännu inte borta. Förhållandevis liten, men den varierar i storlek och form från vecka till vecka. Så idag är det dags för ytterliggare ett besök hos veterinären i västerort, som tur är följer Macke med denna gång. Antagligen kommer veterinären att besluta om operation.

Jag är ganska cool av mig och stressar inte upp mig särskilt lätt (till skillnad från Macke, som jag brukar kalla för domedags-Marcus). Men igår kväll fick jag en dipp, googlade och fick i princip en dödsdom på min valp. Doktor Google brukar förvisso dela ut dödsdomar till höger och vänster men detta fick mig ur balans.

Jag återkommer om resultat efter dagens veterinärbesök.

Knölen bakifrån första helgen vi upptäckte den.

Dagen innan vi upptäckte knölen. Syns ingenting eller hur?

Direktlänk, 2 Kommentarer

Ny design

Publicerat 2012-11-21 16:52:00 i Allmänt

Ja ni kanske ser att designen är ny? Jag hade inget att göra (läs massor att göra) imorse och var sugen på att illustrera lite i Illustrator. Gick en kurs i Grafisk Illustration på gymnasiet men det tog ett tag att komma på hur man gjorde nu igen. Headern kommer säkert inte att bli långvarig, men jag är nöjd med den så länge. :) Tycker framför allt om illustrationen på Frank! Och stringhyllan får representera mig lite. Älskar loppis och det mesta i vårt hem är loppisfyndat eller ärvt. Vi har en liknande stringhylla (fast med två hyllplan) med liknande saker på i vårt hem. Och Frankofil heter ju bloggen! Anledningen till det är två. Dels heter vår hund Frank. Men också för att en frankofil är en sådan som gillar franska saker extra mycket och ja, han är ju dessutom en fransk bulldogg. Från början var denna bloggen meningen att bara handla om Frank, men jag har så svårt att hålla mig enbart till det.. Finns mycket annat jag vill skriva om. Men jag gillar bloggnamnet!

Direktlänk, 0 Kommentarer

Den perfekta möbeln

Publicerat 2012-11-15 22:58:43 i Allmänt

Idag åkte vi hela vägen från västerort till Åkersberga för att kika på en möbel som låg ute på Blocket. Nämligen en sekretär. Den uppfyllde våra förväntningar och 400 kronor senare var den vår. Hur fin?! Och verkligen en perfekt möbel i en etta.

Direktlänk, 0 Kommentarer

Koppelträning

Publicerat 2012-11-15 17:03:00 i Frank 6-12 månader

Så här skulle jag vilja att det såg ut jämt. Frank vid min sida och har kontakt med mig. I verkligheten är Frank i sin egen bubbla och har som mål att markera med sitt kiss på så många stolpar som möjligt..

Ni hundägare där ute som läser min blogg. Hur har ni tränat koppelträning? Jag behöver tips!

Vi har nästan hela tiden haft sele till Frank. Varför vet jag inte riktigt, mer än att han kändes så liten och inga halsband fungerade på honom. De satt inte bra helt enkelt. Nu köpte vi ett halsband nyligen som vi testar lite med. Vad tycker ni fungerar bäst; halsband eller sele? Vi vill gärna använda halsband, det känns bäst i längden.

Frank är som ni nog vet en fransk bulldogg. Han är oerhört envis. Ibland sätter han sig ner på rumpan och vägrar gå en meter. Ibland drar han som en dåre. Oftast slänger han sig från ena sidan till den andra och tycker att allting är superintressant och vill kissa på varenda stolpe. Vi har aktivt tränat koppelträning från första början, men jag tycker att det har gått väldigt lång tid utan att det egentligen har blivit bättre.

Med mig går han ganska bra i koppel. Jag brukar få neja till honom i början av en koppelpromenad och hålla honom vid sidan och visa att det är där han ska gå. Det tar cirka tio minuter och sedan går han relativt fint i koppel hela promenaden sedan (även om han brukar få släppas lös en stund). Med andra, exempelvis dagmatte, har han utvecklat en strategi som gör att han sätter sig tung som en sten ner och vägrar gå. Hon är väldigt mjuk i sitt sätt och drar inte med honom utan lockar med honom (hon har bara haft chihuahuaor innan). Vi har istället varit så att blir han på det viset drar vi helt sonika med honom tills hans går själv. Han är ju en envis bulldogg.. När andra går ut med honom blir han en slyngel och drar väldigt mycket i koppel. Min dröm vore ju att gå lika bra i koppel med alla. Att han ska applicera det jag lär honom på alla som går med honom i koppel. Att det jag lär honom inte bara ska gälla mig och när vi går på promenad.

Men jag tycker att han borde ha förstått det nu att man går fint med slappt koppel på sidan, eftersom vi tränar detta så himla mycket. Men varje promenad blir ett träningspass och det kan jag tycka blir jobbigt. Det skulle vara skönt att bara gå på en promenad och slippa säga till honom och visa honom varje promenad vart han ska gå. Förstår ni vad jag menar?

Det kan vara på det viset att vi har varit för okonsekventa i vårt tränande och provat massor med olika sorters koppelträning. I början använde vi "varje gång han drar-stanna-när kopplet blir slakt- gå". Det fungerar inte alls med Frank tyvärr, då han tyckte att det var ganska intressant att bara stå/sitta och kolla på omgivningen.

Vi har helt enkelt fastnat lite i koppelträningen och sitter ni inne med några tips: snälla dela med er.

Direktlänk, 4 Kommentarer

Kärleken till Frank

Publicerat 2012-11-14 11:45:39 i Frank 6-12 månader

Idag har jag och Marcus haft den äran att ha Frank i fem månader och tolv dagar. Dessa fem månader och tolv dagar har varit fyllda med kärlek, bus, gos, torka kisspölar, lära ut kommandon, oro, skratt, grått, förväntan, förtvivelse, stolthet och bitmärken på händer och möbler. Så mycket som jag älskar Frank idag trodde jag aldrig att jag skulle göra. Kärleken till honom är gränslös.

Jag förstod innan att jag skulle älska Frank. Jag har känt andra hundar som jag är hållit väldigt kär, speciellt min farbrors bägge hundar och min mormor och morfars fyra hundar. Men jag trodde att kärleken till Frank skulle vara ungefär likadan som den kärlek jag känner/kände till Kim, Max, Samson, Buster, Molly och Bella. Men kärleken till Frank är gränslös och utom alla begränsningar jag trodde jag skulle känna.

Igår fick jag reda på en sak som gjorde mig väldigt ledsen. En person som jag följer på Instagram (men inte känner i verkliga livet) förlorade sin franska bulldogg i akut luftrörsinfektion. Han var bara ett par månader äldre än Frank. Att mista sin allra bästa vän måste vara oehört jobbigt och jag lider med henne och hennes lilla vovve som inte ens fick bli året.

När jag var tio år gammal fick jag mitt första djur (om man inte räknar med dansmössen jag hade som fem-sex-åring och som tyvärr dog ganska snabbt). Ett marsvin som jag döpte till Indiana, på grund av hennes svart-bruna färg och stora virvlar. I pannan hade hon en tuppkam. Indiana levde i nästan åtta år. Jag kanske inte alltid tog hand om henne på bästa sätt (vi hade speciellt en liten svacka när jag började högstadiet..) men jag vet att hon älskade mig och jag älskade henne. Hennes död tog väldigt hårt på mig och jag kan knappt fortfarande, såhär snart fyra år senare, prata om henne utan att få en klump i halsen.

Den dagen Frank kommer gå bort, Frank som redan ha hunnit bli min bästa vän trots att vi bara har känt varandra i drygt fem månader, kommer att bli den värsta dagen i mitt liv. Jag vet att jag inte borde, men jag tänker dagligen på olyckor, sjukdomar, ålderdom, ja allt som kan ta Franks liv. Det är ohälsosamt, men idag vet jag inte hur jag skulle kunna leva utan honom. Jag vet att jag kommer göra det, men det kommer bli oerhört svårt.

Jag vill bara säga att till alla er som tvekar på att köpa hund, på grund av de nackdelar man hela tiden får höra (som ansvar, svårt att åka bort, dyrt, med mera), tveka inte längre. Har du tid, ork och lust: köp en hund. Du kommer aldrig att ångra dig. Att få hem Frank är tusen gånger bättre än vad jag trodde.

Jag älskar dig Frank Olov Gustafsson Lundberg.

Direktlänk, 0 Kommentarer

En liten lista om mig

Publicerat 2012-11-11 14:06:00 i Allmänt

Snodd av Hanapee.

Låt som när du är ledsen sörjer till? Ingen alls. Musik betyder inte så himla mycket för mig. Däremot kan jag bli vemodig av låtar, speciellt Besvärjelse av Oscar Danielsson (intro till världens bästa serie född 2010). Den kan jag börja gråta av? Jag är annars väldigt osentimental när det gäller musik.

Beroende av: I matväg: keso. I dryckesväg: kaffe (fast dricker sjukt mycket vatten också) (det är i och för sig väldigt bra) övrigt: att känna att jag har en trygg plats, exempelvis denna lägenhet. SOM jag älskar den. Jag skulle aldrig klara ett kringflackande liv och det är kanske därför jag aldrig har känt längtan av att resa jorden runt och bo utomlands jadda jadda. Jag trivs bäst i mitt eget hem. Punkt.

Vem behöver du mest just nu: Frank. Fast jag är rätt självständig, men Frank lyser fan i mig upp vilken dag som helst. Älskar den lille parveln.

Vår älskade Frank Olov.

Vad tror folk om dig? Att jag är så himla duktig hela tiden. Och typ pryd.

Stämmer det? Nej. Jag kanske har trott det själv, för jag har alltid haft bra betyg, inte gjort så mycket destruktiva saker, blir inte snorfull etc. etc. men Macke, han är mycket duktigare än mig. Han har för fanken rott en fem-årig ingenjörs-utbildning i hamn, får stipendie på massor av pengar på sitt examensjobb och hinner vara arbetslös i typ en vecka innan han får jobb. Nu är han fast anställd på ett företag här i Stockholm. Medan jag planerar hur jag ska kunna jobba så lite som möjligt under mitt liv... mvh lat. Och jag är inte pryd bland de jag känner!

Vad får du oftast komplimanger för? Jag är trött på komplimanger om utseende, och får helst inga komplimanger. Jag bryr mig faktiskt inte särskilt mycket om mitt utseende, men man får gärna ge komplimanger för mina egenskaper! Jag är till exempel ganska rolig, smart och har mycket åsikter.

Alltså lyckan i det här? Bild från när vi hämtade Frank den 2 juni. I knäet sitter Ulla, hur fin dam som helst! Bredvid mig står Franks kullsyskon Mocha och Alice. Den bästa dagen ever tror jag bestämt.

Brukar du skratta för dig själv? Haha, jo men ja. Fast numera har jag alltid sällskap hemma (av Frank) så jag skrattar ju aldrig för mig själv längre.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? O fan! Superwoman! <3

Nästa mål i ditt liv: Hmm. Jag är inte en sådan person som ser särskilt långsiktigt på saker och ting. Jag sätter inte upp mål för mig själv liksom. Men jag vill vara lycklig. Och för tillfället är jag skitlycklig: men för bara någon vecka sedan mådde jag piss. Har ett väldigt varierande humör. Sedan vill jag såklart klara skolan och så vidare, men ingenting är så viktigt som hur jag själv mår i slutändan. Skulle inte jag må bra av skolan skulle jag inte tveka att hoppa av.

Hur svarar du i mobilen: Om det är ett okänt nummer som ringer: "Hej det är Felicia". Om jag vet vem som ringer: "Hej farmor!" eller "aaaaaaa" eller "hääääääääj" (med förställd röst. Mest när Macke ringer.)

Vem ringde dig senast? Min mamma!

Min mamma och min lilla farmor. <3

Antal timmar sömn inatt: Oj, vet inte. Sov askonstigt och varje gång jag rörde mig i sängen "vaknade" Macke till. När han vaknar när han sover så ska han ALLTID prata. "åååååh du är världens vackraste... förstår du hur mycket jag älskar dig.... jag har haft sådan tur... vad mysig du är.... jag dör så mysigt det är.." och så vidare och så vidare. ????? Macke blir alltså en supersentimental alkis när han sover?? Och vet ni vad det värsta är? Inatt när han vaknade och drog harangen ovanför så pussade han mig några gånger på skulderbladet. Sedan började han slicka där??? Fatta att jag blev svinarg mitt i natten, haha. Men såhär efteråt när jag berättade om det för Macke var det sjukt roligt.

Tycker du om din pappa? Jag älskar min pappa! Han är världsbästa Jan-Olov. Så pass bra att vi väljer att döpa vår lille son till Frank Olov även om han för det mesta kallas för Frank. (en liten historia bakom det är att min farmor, alltså pappas mamma, tänkte döpa pappa till Jan. Men pappas farmor (eller mormor, minns inte riktigt) tyckte att han skulle heta Olov. Då fick det bli Jan-Olov istället. När vi berättade att vi skulle köpa Frank sa pappa "men då ska han heta Olov!" och som en kul grej la vi till det namnet).

Min far.

Brukar du komma i tid: Ja.

När mår du bra: Hemma i mitt hem, med en godispåse på tv-bordet, en snarkande fralla i knäet och Macke bredvid. Eller hemma hos min familj i Vimmerby, när jag ser hur glad Frank blir han när får träffa dom. Och hur glada dom blir av Frank. Fan, alla borde ha hund. Ökar livsglädjen med 1456 %.

Hur känner du dig nu: Pepp på helgen! Fina syster kommer hit om cirka två timmar!

Vanligaste färg på dina kläder: Har ingen vanligast färg, men färg bara. Älskar färg.

Var du aktiv i skolan? Aktiv? Om jag pluggade mycket? ja och nej. Jag pluggade rätt lite, men hade väldigt lätt för det så fick alltid mvg eller vg.

Favorit dryck på morgonen: Vatten, kaffe.

När brukar du oftast gå och lägga dig? Runt 12-tiden. Egentligen lite för sent.

Är du blyg? Både och. Jag vet inte hur jag ska beskriva detta. I sammanhang där jag inte känner någon blir jag oftast motsatsen till blyg. Jag pratar med alla. I sammanhang där jag vet vilka folk är, de vet vilka jag är och förväntningar och krav finns blir jag blyg. Av den anledningen att jag inte vill spräcka förväntningarna/fördomarna. Sjukt, jag vet. Och så hatar jag att kallprata. Jag uppfattas nästan hellre som dryg än kallpratar.

Sysslar du med någon idrott: Jag går långa hundpromenader varje dag och försöker träna på friskis och svettis minst två gånger i veckan! Jag skulle gärna vilja simma också, gjorde jämt det när jag bodde hemma. Vi har klippkort på Eriksdalsbadet, men vi har inte tagit oss dit en enda gång.. och nu måste vi ju fixa hundvakt dessutom.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej. Attraktion och tycke, ja absolut. Men kärlek för mig är ingenting som kommer gratis. Det tog jättelång tid innan jag blev kär i Macke, på riktigt riktigt. Ungefär ett halvår. Innan jag älskade honom tog det ett halvår till. Men nu vet jag att det är vi som kommer gifta oss, skaffa barn, köpa hus och bli gamla tillsammans.

Jag och Macke på vår resa till Rom i juni 2011 där vi, efter att ha träffats i kanske tio månader och varit tillsammans i kanske fem månader, kom på att det nog var vi för resten av livet nu.

Är du bortskämd? När det gäller pengar, nej. Jag är äldst i en syskonskara av tre, så jag tog nog mer ansvar hemma. Men jag är sjukt bortskämd när det gäller kärlek. Macke ställer upp i vått och torrt för ALLT. Jag är ganska (mycket) lat och tar i princip aldrig ut soporna, dammsugar aldrig och så vidare. Jag ber alltid om massage eller kli på ryggen på kvällskvisten och visst, han säger nej ibland. Men jag får massage väldigt ofta. Jag har kanske gett Macke massage.... två gånger? Jag är ganska krävande att leva med. Men jag ger mycket tillbaka också hoppas jag. :)

Direktlänk, 2 Kommentarer

Höstlek i Vimmerby

Publicerat 2012-11-06 13:58:41 i Frank 6-12 månader

I helgen besökte vi min familj hemma i Vimmerby. Fick skjuts ner och tog egen (lånad) bil hem. Men vad det är roligt att åka hem sådär med Frank. Frank älskar att vara i Vimmerby, han är i centrum hela tiden och får en massa gottit och kärlek. Vi passade på att ta med systemkameran och fota lite fina höstbilder nu innan vintern kommer på riktigt. Bilderna ovan är tagna i Källängsparken, som ligger bara ett stenkast bort från mitt föräldrahem. Ibland kan jag sakna Vimmerby, men just nu är mitt hem Stockholm. Jag tvivlar på om vi någonsin flyttar till Vimmerby igen, har man väl vant sig vid större städer är det nog svårt. Däremot tror jag inte heller att vi kommer att bo kvar i Stockholm resten av livet. Vi vill båda två bo i Småland, Jönköping kanske?

Den största nackdelen med Stockholm är helt klart pendlingstiden. För det mesta har jag två timmars lektion i skolan två-tre gånger i veckan. Två timmar skulle Frank klara sig galant ensam. Men det tar cirka en timme för mig att åka till skolan (som ligger i Flemingsberg, cirka 20 minuter från centrala Stockholm. Vi bor i Bromma, Råcksta, cirka tjugo minuter från centrala Stockholm fast åt andra hållet..). Då blir det cirka fyra timmar som Frank får vara själv, och visst, det kanske inte skulle vara några problem egentligen.. Men vi har ändå en skitbra dagmatte men faktum är att det tar cirka trettio minuter att åka dit och sedan cirka en timme till skolan därifrån, så dagarna blir BETYDLIGT längre.. Och det kostar 150 kronor per dag.

Men vissa dagar (som igår) får man plötsligt en heldag på schemat ( 9-15) och då är det guld värt att ha en dagmatte.

Jag tror vi tjänar på dagmatte i slutändan ändå. Frank slipper vara ensam, han vänjer sig att lämnas bort, han får ha det lite kul och leka med andra hundar. Och det handlar ju dessutom om max tre dagar i veckan (oftast bara två).

Direktlänk, 3 Kommentarer

Frank sju månader!

Publicerat 2012-11-06 13:37:02 i Frank 6-12 månader

Fotografierna är tagna i helgen, den 3 november.

Den 26 oktober blev den här lilla guldklimpen 7 månader gammal! Han stoltserar numera med 10,2 kg pannor.

Direktlänk, 4 Kommentarer