Jag trodde att det skulle vara enklare än var det har varit att få Frank någorlunda rumsren. När han de första tre dagarna kissade/bajsade kanske sex-sju gånger var det nästan att jag gav upp. Det ösregnade ute och vår valp hade fått för sig att han hatade regn. Han satte sig helt enkelt ner på marken och pep tills vi tog upp honom. Direkt när vi kom in kom det kiss, och ibland bajs, på golvet. Suck. Efter tre dagar kom vi på att lägga ut en tidning i hallen. Direkt sprang han dit och kissade. Success! Kanske inte jättebra, men så skönt att slippa torka upp kisspölarna hela tiden.

Nu har det gått snart två veckor. Hittills har ingen dag varit helt kissochbajsfri inomhus, men vi jobbar på det. Idag har det endast kommit en kiss inomhus och det var på tidningen i hallen. Bättre än ingenting. (Kanske bör tilläggas att det var av ren lathet. Han vaknade när jag åt frukost och var så hungrig. Hann inte med att få ut honom innan pölen spred sig på tidningspappret) . De gånger han inte har kissat/bajsat på tidningspappret har han gjort det i duschen. Smart valp? Ja! Bara att skölja bort i princip.

Slutsats: man lär sig hans rutiner. Nu vet vi när han ska bajsa och kissa. Han gör det inte heller i soffan, sängen, eller i sin säng vilket underlättar! Då kan man känna sig säker när han är på de platserna.

Eftersom han sover hela natten är han för det mesta riktigt kissnödig och bajsnödig på morgonen och innan han får känna på golvet i lägenheten bär vi ut honom. Det första han gör då är att kissa lääänge och lägga en liten korv. Så, det verkar som om att han faktiskt håller sig! Kanske är det ett steg mot rumsrenheten!

Men ack så skönt det hade varit att bo i hus med trädgård!




Den lille valpen som sakta men säkert lär sig att hålla sig.